Efter snart en vecka i sängen med feber och förkylning så räckte krafterna till en stund på altanen på eftermiddagen. Trots halvmulet och lite blåsigt så var det ändå skönt att sitta ute och njuta av en kopp te.
Just nu känns det som om allt i naturen bara väntar på genombrottet.
Bina surrade runt, sippade lite av teet, fåglarna kvittrar yrt och intensivt, katten smyger i buskarna och allt känns som i ett limbo. Just nu. Just innan.
Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar