söndag 23 juni 2013

Det växer så det knakar på sina ställen -

i synnerhet i potatislandet. Vilken tröst. =) Vi var ju sent i jorden med allt men jag köpte bland annat en tidig potatissort, Maris Peer, som jag hoppades skulle komma till midsommar. Och det gjorde den. Inga stora potatisar och kanske lite vattniga i min smak. Om det sen beror på sort eller det myckna regnandet den senaste tiden låter jag vara osagt. Roligt ändå att få äta sin egen färska potatis.

 Vackra blommor hade den i alla fall. Vi plockade in en lite fin bukett i lila toner med potatisblommor,
lavendel, salvia, tistel och lite korn som vi lånade från bondens åker. 
 Kålen växer så det knakar! Grönkålen är stor och fin men tyvärr har bara två av fyra spetskål klarat sig så långt. Nu väntar jag på att huvudena ska sluta sig fint i en liten kon.
Bönor och ärter verkar alltid vara min utmaning. Jag får oftast inte mycket skörd om de ens kommer.
Störpurpurbönan har i alla fall stor växtkraft och även min skärböna kommer fint. Men den lilla sparrisärten, delikatessen som ska vara lättodlad, snabb och ge lång skörd vill inte riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar